Småsaker

Trots den ständigt närvarande känslan av att tiden aldrig riktigt räcker till finns det så klart alltid tid för några små projekt...

...som till exempel virkade vantar i lila att fylla det tomrum som blev när de svarta vantarna (som var lite för stora) fick ett nytt hem. Och lila vantar kräver förstås en matchande lila halsduk.

...som så här långt är stickad i bruten resår, men troligen kommer att få en hel del virkade inslag. Och så blommor. Förstås.

Dessutom har naturligtvis julklappsmakeriet påbörjats. Julklappskofta till liten och julklappsvantar till stor.

Tassalätt -64

ansipansan ville göra ett par tofflor. Då kom hon att tänka på en toffel-modell som mamman virkade till hela familjen för många Herrans år sedan och som hade ett loafersaktigt stuk. ansipansan mindes att hon gillade de där tofflorna. Hon hade också ett svagt minne av att hon vid något tillfälle fått överta mönstret till de där tofflorna av mamman. Hon letade snabbt igenom sin mönstersamling och vips! Där var mönstret. Visserligen skrynkligt och i viss mån befläckat, men fullt läsbart.

Efter en snabb titt på det nästan femtio år gamla mönstret och ett rotande i restgarnsgömman, drog ansipansan igång. Eftersom ansipansan har stora fötter valde hon storlek Herr. 

Toffeln virkades med virknål nr 6 och dubbelt garn - en tråd rosa mohairgarn inhandlat på Coop för 6 år sedan och en tråd av det fantastiska naturvita ullgarn som ansipansan i våras vunnit i garnomeras tävling och fått en härva kvar av efter att hon virkat sin härliga höstsjal. 

ansipansan bestämde sig för att skippa den stora garnbollen som enligt mönstret ska monteras på toffelns ovansida. Hon ville ha en dekoration av det lite mer... ...blommiga slaget. 

Trots att ansipansan valde herrstorleken blev tofflorna något små. Men det gör inget, för istället kommer de att bli en perfekt julklapp till någon annan. Någon som med största sannolikhet inte läser den här bloggen. 

Stabila vantar i ull

Nu är den otäcka vinterkylan snart här och ansipansan har bestämt sig för att rusta sig ordentligt detta år. Som ett led i detta har hon hastigt och lustigt virkat sig ett par stabila svarta vantar i ullgarnet Samo från Marks & Kattens, inhandlat på Panduro en söndagskväll när alla "riktiga" garnbutiker i Uppsala hade stängt. 

ansipansan ber om ursäkt för att bilderna är så dåliga. Mudden stickades hur som helst med strumpstickor 3,5 och till resten av vanten användes virknål 4,5. Vantarna blev riktigt stadiga och i ett försök att dämpa den "rejäla" looken något pryddes vantarna (naturligtvis) med varsin liten blomma...

Detta kanske inte är ansipansans mest förtjusande kreation, men förhoppningsvis klarar vantarna att hålla fingrarna varma när ansipansan cyklar till jobbet och det är några minusgrader ute... Hu. 

Sådärja. Då är vår-/sommarhalsduken finally klar.

I maj påbörjade ansipansan ett litet stickprojekt som var tänkt att gå snabbt och lätt. Närmare bestämt var alstret ämnat att bli färdigt innan våren tagit slut och sommarhettan gjort sitt intågande. Dock brukar ju verkligheten väldigt ofta forma sig på ett sätt som inte helt överensstämmer med plan. Så blev det även i detta fall. Våren både kom och gick, sommarhettan uteblev och projektet fortskred hela tiden i oerhört maklig takt. Idag lade ansipansan äntligen sista handen vid projektet.  

Sjalen är stickad med utgångspunkt i ett DROPS-mönster, men med 49 maskor istället för 17. ansipansan är nämligen inte särskilt förtjust i smala halsdukar utan gillar den bredare modellen bättre.

Nu när sjalen har blivit färdig känns det faktiskt som att den blev det i precis rätt tid. ansipansan ser fram emot att burra in sig i den under de få dagar som återstår innan den riktiga höstkylan anländer. 

Tillbaka

Det har gått lång tid sedan ansipansans senaste inlägg. De senaste månaderna har tid varit något av en bristvara i ansipansans hörna av världen. Därmed har också det älskade anspråkslösa skapandet fått stå tillbaka... Just nu pågår dock ett litet stickprojekt, som på lediga helg- och kvällsstunder långsamt växer sig större (eller längre...). 

Den senaste tiden har kontorsdammet trängt sig på lite väl mycket och ansipansan har längtat efter det kreativa uttrycket. Men nu är hon tillbaka och kan förhoppningsvis snart visa upp det aktuella alstret i dess fulla prakt. :-)