Bonaden som aldrig fick se dagens ljus

I oktober 2006 hängde ansipansan på en plats där många härliga tanter och farbröder brukade tillbringa en del av sin lediga tid. På den här platsen fanns det vävstolar och ansipansan, som aldrig tidigare hade provat att väva, kände en stark lust att prova på detta spännande hantverk. Hon gjorde en bonad i svart med inslag av vitt, lila och rosa. 

Bonad (längd ca 1,25 m) i svart garn där munkabältet plockats in för hand 

Bonaden har oregelbundna inslag av pärlor i vitt och rosa

Bonaden ligger fortfarande - fem år senare - undangömd i en påse i en garderob och väntar på att få en baksida (bestående av ett tyg antingen i lila eller svart) påsydd. Kanske kommer bonadsprojektet att avslutas endera dagen. 

Vissa saker som ansipansan gör blir aldrig helt färdigställda. Ofta är det själva skapandeprocessen som är det väsentliga - att det är roligt och hisnande medan det pågår. Bonaden, som (hittills) är det enda ansipansan har vävt i sitt liv, var just ett sådant projekt där tid och rum försvann fullständigt medan processen pågick. Att flera av de härliga och rutinerade vävtanterna och -farbröderna verkade imponerade av verket gjorde inte processen mindre fantastisk. Det gjorde ansipansans ego gott.

Kanske kommer en dag ett nytt vävprojekt att påbörjas. Eller kanske kommer detta att förbli ansipansans enda vävda alster.